slutgiltig version, novell

Inledningsvis till denna berättelse, eller kanske snarare betraktelse, vill jag
be läsaren att luta sig tillbaka bekvämt och kanske avnjuta en het brygd.
Historien vi skall ta del av handlar om två människor, och kanske är det någonting
hos var och en av dessa som kan kännas igen; kanske är det till och med så att vi
alla har varit där, vid ett eller annat tillfälle. Utan att redan här avslöja
slutklämmen med denna korta betraktelse är det värt att bidra med en redan väckt
tanke som likt en tyst följeslagare kan vandra med oss, från början till slutet.
"Livet" - var det en gång sagt av sångaren och kompositören John Lennon, "är det
som inträffar då du gör andra planer"...

Torsdag kväll.

Jens sitter och tittar på TV. Han har inte hittat en kanal som passar hans humör
och intresse just för tillfället utan vill bara koppla av efter en dag på jobbet.
Han jobbar som brevbärare och hade en gång gärna tagit sig längre i livet, men
åren gick och tryggheten i en stadig inkomst hade vunnit ett utmattningskrig mot
en ambition som besvisligen inte var speciellt stor.

Med en vältränad kropp tack vare sitt arbete och intresse för innebandy har han
en fysik som gör honom nöjd. Över trettio med tydligt synliga magrutor; han
tillhör den lilla klicken av individer som vare sig ansträngt sig särskilt mycket
utöver jobb och fritidsintressen eller behövt ta tag i sin kropp för att kilona
samlats kring midjan efter åren, som det gjort för hans jämnåriga kamrater.
Tjockt blont hår, ett trevligt leende och solbränna (återigen tack vare jobbet)
gör att han av många av det motsatta könet ses som en attraktiv och intressant
person. Att han dessutom har ett synnerligen behagligt leende försämrar inte hans
chanser.

Han krafsar sig i skrevet genom syntetshortsen och öppnar en kall Corona, tar en
klunk. En droppe kondens rinner längs med flaskhalsen och lämnar ett klart spår
på den annars immiga flaskan. Kall öl, en mjuk soffa och hela kvällen bara för
sig själv. Han bor i en liten tvåa, stökig och insutten som det kan vara med en
ungkarlslya. Sportbagen ligger på golvet, en pizzakartong delar utrymmet med
diverse fjärrkontroller, tidningar, koppar och lösa papper på kaffebordet. Det
står en död planta i ena hörnet av rummet, men Jens har sedan länge glömt att
tänka på att den ens existerar utan står för sig själv och mumifieras så sakteliga.

Jens är singel, men för den delen inte speciellt ensam av sig. Många, speciellt hans
mor, mormor och syster, tycker att det är lite dumt att han fortfarande är singel.
Hans syster tycker att han är rätt dålig på att ge tjejer den uppskattning de
förjänar; å andra sidan säger hon samma sak om sin man och de flesta män i
allmänhet. Jens tycker att hela den kvinnliga armadan av sin närmaste släkt är
tjatiga och brukar ignorera den typen av diskussioner helt och hållet. Men, för
den delen är han på intet sätt ointresserade av tjejer.

Han vill träffa en tjej - rätt tjej på alla sätt. Han har en något luddig
formulerad kravlista på hur hon ska vara och i den inbegrips allt som oftast
önskan om en trivsam, glad, snygg och sexuellt fantastisk kvinna. Han har blivit
tillräckligt gammal för att inte bry sig om huruvida hon har samma intressen som
honom eller ej, men gillar hon inte hans musiksmak får det vara. Egentligen har
Jens inga krav på en tjej som de allra flesta killar som är singlar (och inte är
helt oerfarna, eller ställer upp extrema krav som skydd mot sin egen känsla av
otillräcklighet, eller andra komplex) inte kunde tänkas ha.

Jens går ut på krogen då och då, och det är den enda naturliga kontakten han har
med tjejer. På jobbet finns det få tillfällen att stifta bekantskap med söta
tjejer, trots myter om att brevbärare skulle vara fädrar till många barn så har
Jens i alla fall aldrig varit med om det, inte ens i närheten. Han låter tankarna
fara iväg och beskan av den kalla ölen fyller hans mun och svalg då han tar sig
ett par klunkar av den fortsatt kalla ölen. På Lördag ska han ut på krogen med
Mats och Greger, tänker han. Kanske får han ragg då, om han har tur.

På TV visas en talkshow. Det sitter en grupp människor som pratar om något Jens
inte har en aning om, han har slötittat för avkopplingens skull. Det är en
amerikansk talkshow och en av deltagarna börjar berätta om en person han träffat
tidigare som hade en fantastisk historia att berätta. Personen, som i egen person
inte närvarade i talkshowen utan endast i berättelsen som en av deltagarna nu
talade om, hade varit ateist. Aldrig trott att det fanns en gudom någonstans som
lyssnade. Ateisten hade sagt att han nu hade bevis för att det inte fanns en gud,
för han hade erfarit det själv. Jens lyssnade och läste undertexterna något
förstrött.

Ateisten hade varit på en expedition till Grönland och något hade gått snett. Det
var snöstorm och han skulle ut på natten för att se till att en generator
startade, men i yran och mörkret, trots sin ficklampa, lyckades han gå
vilse. Det tog ett tag för honom att begripa allvaret i situationen, men när det
väl gick upp för honom att han faktiskt irrade omkring mitt i natten så drabbades
han av panik. Först hade han gått och gått men inte hittat tillbaka. Eftersom
generatorn hade lagt av fanns det heller inget ljus som riktmärke. Vinden var
kraftig och alla hans rop dämpades redan vid utropet, verkade det som. En hård,
kall och obarmhärtig natt var det mannen tvingades genomlida.

Efter flera timmar började dagen så smått gry, men nu var ateisten genomfrusen
och trött. Vinden hade bedarrat något, men orken hade lämnat honom. Han klev
genom ett tunt snötäcke som hade bildats vid en slänt. Han tumlade nedför en
stenig brant och slog sig riktigt illa. Båda benen brutna. Nu trodde han att det
antagligen var kört för honom. I denna stund hade ateisten i sin berättelse erkänt
att han vände sig till Gud och bad för första gången i sitt liv, om räddning.

Ateisten bad så tårarna sprutade och lovade bättring och ett liv vigt åt Gud.
Men, som personen på talkshowen sade (och Jens lyssnade slött), fick ateisten sitt
bevis. Gud kom inte, istället kom en eskimå.

Mobilen ringer och Jens kollar snabbt vem det är. Greger. Han svarar och de
inleder ett samtal.


Torsdag kväll, på en annan plats i samma stad.

Anna sitter och dricker te och äter smörgås tillsammans med Lisa och Anette hemma
hos Anna. De diskuterar dagens händelser och kollegorna på respektives
arbetsplats. Hur den ena gjorde si och den andre gjorde så. De skrattar och häpnas
om vartannat i en livlig diskussion. Till slut börjar trion tala om killar. Lisa och
Anette har varsin, men när ska Anna träffa rätt till slut? Anna brukar kallas söt av
killar, har blonderat hår och blågrå ögon, pigga och utforskande. Hennes näsa är
något knölig till sin form, men inte speciellt stor. Hennes läppar är fylliga utan
att vara för stora och hon brukar gilla att testa nya läppstift. Hennes hår når till
axlarna och har ett vackert självfall. Hon brukar gå på gym, något sporadiskt, och
har vad man bäst kan beskriva som en normal kroppsbyggnad. Hennes vänner, Lisa och
Anette, är till utseende rätt olika. Lisa är liten och nätt, brunt hår och
sprallig. Ett riktigt energiknippe brukar Anette säga. Anette har en bred höft,
färgat håret svart och är den lugnaste av de tre. Hennes ansikte är fint, om än
något ärrat av svår acne i tonåren.

Anna himlar med ögonen och ler och Lisa säger något högst personligt om en gammal
kille som får Anna att rodna och fnissa och Anette bara ler och skakar på
huvudet. De har känt varandra länge och vet om varandras liv nästan lika bra som
sina egna och deras diskussioner är alltid livliga, intensiva och för de invigda.

En kille, dryftar Anna, ska vara snygg, vältränad, lugn och sansad, ha ordnad
ekonomi och inte vara för smart. Då blir dom jobbiga, menar hon. Lisa blir arg på
skoj eftersom hon och hennes kille båda är juridikstuderande. Anna jobbar på
kundservice åt ett telecombolag och svarar i telefon. Anette jobbar inte alls
just nu. Anna berättar ingående om de kvalitéer som är avtändande respektive
intressanta. Det blir en blandning som kunde varit saxad ur Veckorevyn, en
Harlequin-novell eller kanske ur vilken genomsnittlig konversation om killar som
helst i samma ålderskategori. Inget utmärkande eller särskilt, men väldigt
ingående och specifikt. Samtalet går vidare vid det vitmålade köksbordet.

Anette berättar om Tarot, som hon börjat lägga. Efter en stunds övertalan går hon
med på att lägga en svit åt Anna, för att berätta om hennes stora kärlek.
Korten är intressanta, med spännande bilder som på något sätt verkar drömlika och
innehålsrika för Anna. Då Anna försöker lyfta ett av korten skriker Lisa till
"nej!" och Anna blir förstenad. Lisa tittar storögt med en spelfull min mot Anna
som ser en smula förskräckt ut. Anette är lugn och trygg och tittar på Anna.

- Man får inte låta någon annan röra vid sin personliga lek, då överförs negativa
energier, säger Anette förståndigt nog.

- Lisa, du skrämmer livet ur mig, säger Anna.

- Förlåt, men jag höll på att förstöra Anettes lek förut! Alla tre ler.

- Ok, är du redo? frågar Anette och gnuggar händerna.

Framför Anna ligger tre kort. Enligt Anette skall de representera det förgångna,
nuet och framtiden. Korten berättar en historia, och det handlar alltså om hennes
stora kärlek. Det första kortet, om Annas tidigare liv, är märkt med texten
"besvikelse". Anna granskar kortet storögt och fäller en kommentar om huruvida
Anette nu ska satsa på en karriär som häxa. Anette ler och utan att titta upp
lägger hon ut nästa kort.

Prins av stavar. För Anna är det obegripligt, men hon lyssnar hänfört då Anette
åminner sig kortets betydelse. Att göra sig fin, bländande attraktiv, bruka sin
energi till meningsfull presentation så andra ser en från sin bästa sida, och så
vidare. De tre tjejerna diskuterar en stund huruvida Anna faktiskt på den senaste
tiden, vad det gäller kärlek, har blivit mer medveten om hur hon ser ut - mer än
vanligt det vill säga. Till slut nickar Anna medgivande, som om hon till slut
tycker att det ligger något vettigt i det hela. "Vem vet, det kanske är jag?"
tänker hon högt. Lisa ler och tycker att det är hemskt spännande. Vad
kommer härnäst?

Tornet. Aj då, inleder Anette. Inte bra. Omstörtning och omvälvning, förödelse
och något som går sönder. Anna blir skenledsen. Lisa fäller en kommentar om att
ett rejält torn är något att bli glad över. Anna häpnar och både hon och Anette
skrattar. Anette hinner tänka att tornet kan ha fler betydelser; hon är trots
allt bara nybörjare ännu, men innan tankarna kan formuleras till ord så har
diskussionen glidit över till vad helgens aktiviteter kan tänkas innehålla.
Fredag, inget särskilt, men på Lördag, föreslår Lisa, ska de alla tre gå ut och
se om de inte kan skaffa en riktig karl åt Anna. De kommer överrens om det och
spenderar därefter en stund till innan Lisa och Anette åker hem till sig.


Fredag eftermiddag.

Jens handlar nya underkläder och snygg skjorta. Imorgon ska han vara snygg,
tänker han. Ser jag bara tillräckligt bra ut kommer brudarna gilla mig. Jens
tänker på tjejer han ser, vad han gillar och inte gillar med deras utseende. Det
är något han gör mest hela tiden.


Fredag eftermiddag, en annan del av staden.

Anna handlar en ny parfym och ett par nya skor hon kikat på ett tag. Det gör
henne glad och hon funderar lite på vad hon ska äta på kvällen. Hon blir med sig
själv och ingen annan och då kanske det blir glass och en mysfilm. Hon funderar på
vilka trender hon gillar i de skyltfönster hon passerat förbi.


Lördag kväll.

Väl ute på krogen, en lagom stimmig afton där temperaturen har höjts något av
kvällens live-band, som faktiskt verkar veta hur drag skapas, befinner sig för
närvarande både Jens och Anna, i varsitt sällskap, som händelsevis inte alls
innehåller gemensamma bekanta. Musiken, en god blandning av populära låtar från
sextiotalet och framåt, framförs elegant av ett band med endast tre medlemmar.
Volymen är hög utan att vara öronbedövande.

Det är mycket folk på krogen, och tätt vid bardisken. Jens blir den som ska fylla
på dricka vid bordet, Greger (smal, något stirriga ögon och ett vagt överbett,
svart hår och läderarmband) och Mats (något satt med ständigt kisande ögon, rakad
skalle och lössnus i överläppen) sitter och skojar under tiden. Det är så de
alltid gjort; de tar varsin runda och så rullar kvällen på. Ingen av dem är
särskilt kontaktsökande, men knapphänta är de i alla fall inte. Händer det så
händer det, som Mats brukar säga - och då får man slå på storcharmen och hålla
låda! Visst, Jens vet ett knep eller två, få dem att skratta, det funkar alltid.
Jens hänger vid baren, lugn och sansad, bufflar sig inte utan kurar sig framåt
lagom mycket och tar sin plats och sin tid. Bartendern har sett honom så klart,
och är man bara lugn och ger lite dricks så får man bra service, det vet han om.
Så, Jens kikar sig omkring. Mest killar kring baren just nu. Blandad ålder,
roligast så tänker han. Ljudet av musik, skratt, högljutt tal stör honom inte. Ser
snygga tjejer som strosar omkring. Det gillar han.

Samtidigt så ska Anna, redan i sällskap med vänninorna, gå på toaletten för att
pudra näsan, som hon kallade det. Vägen till toaletten verkar alltid en smula
krånglig en kväll då krogen är full. Hon tar sig förbi varma kroppar som luktar
alltifrån svett till balsam och parfym. Det stör henne inte direkt, men hon har
aldrig gillat att behöva lägga sin hand på en stor ryggtavla som är smått fuktig
av svett bara för att ta sig förbi. Då vill hon tvätta händerna, men tänker också på
att det mesta på en krog är lite skitigt och det får man leva med om man vill vara
med i leken. En del killar verkar dessutom tro att man automatiskt är intresserad
enbart för att man vill förbi. Sneda leenden och taffliga raggningsförsök, nej tack,
tänker Anna medan hon navigerar folkmassan som står i vägen till hennes destination.

Jens får en chans att beställa sin öl och vill testa en ny sort, "Three Towers"
heter den och beställer den på tapp. Visst, det är lite mickel med att bära tre
ölglas men det ska gå vägen. Tre torn tänker Jens, undrar varför ett kort ögonblick
och trummar lite på bardisken till takt till musiken. Ny öl på bordet imponerar
alltid på grabbarna! Han betalar och fattar ett grepp med fingrarna från båda
händerna kring de tre ölglasen. En sekund tänker han att utbuktningen precis innan
toppen på glaset faktiskt gör detta äventyr något krångligare, och tar en sipp från
sitt eget glas för att minska lite på risken att spilla. Han vänder sig försiktigt
om och börjar att med små steg röra sig i riktning mot sitt bord. Det är packat med
folk och redan vid bardisken måste han ta tillvara på de luckor som finns i
folkmassan. Sakta rör han sig, försiktigt och noggrant.

Anna passerar förbi början på bardisken och måste gå runt den för att komma till
den delen av krogen där toaletterna ligger. Något sorts kortvarigt tumult
utbryter och någon blir knuffad. En kille, rätt snygg rygg tänker Anna en kort
sekund, går baklänges mot henne. Hon försöker backa ett steg då hon ser att han
vänder sig om i steget med huvudet fortfarande vänt bort från henne, men någon
som är på väg framåt bakom henne ger henne istället en lätt knuff som föser henne
framåt. Kollisionen blir oundviklig.

Jens vänder sig om bara för att mosa in sina händer fulla med glas och kall
skvimpande öl i ett par kvinnobröst. Han hinner inte tänka, bara reflexmässigt
och ganska chockartat rycka undan händerna, men han är ur balans och lyckas fumla
bort det hela. En och en halv liter öl rinner ut över tjejens bröstkorg och
framsida, hans egen skjorta och byxor och ned på tjejens skor. Han blir helt
förstummad av hur fel det går och tänker som hastigast att nu kommer någon tro att
han har kissat på sig eftersom jeansen blev blöta. I nästa ögonblick tittar han
upp på tjejen. Rätt söt, men usch hon såg helt förfärad och arg ut.

Öl. Över mina kläder och mina nya skor. Typiskt. Det var just det här som
fattades. Vem vill väl snacka med mig efter det här? Kommer lukta och se ut som
en riktig fyllekaja. Fumlig snubbe, kunde väl ha sett sig för bättre. Ja, det är
väl inte riktigt hans fel men ändå, vad tror han det här är? Kunde köpt öl på
flaska, inte i glas. Idiot. Annas tankar rusar och hon känner sig besviken,
förödmjukad och riktigt less.

-Oj, förlåt, det var inte meningen, säger Jens försiktigt. Anna mjuknar något,
men är irriterad.

-Ja ja, du kan ju se dig för lite sen kanske, säger Anna välmenande och märker
inte hur spydigt det låter i situationen. Jens känner sig riktigt dum, och Anna
vänder sig därifrån. Hon tänker att hon måste tvätta av sig så fort det går.

Jens tänker för sig själv att det där är en riktig subba, kunde inte ens säga att
det är ok. Bara ytliga brudar gör så där. Han känner hur kinderna blir varma och
röda, känner sig skamsen och arg på samma gång. Vill därifrån, kliver därifrån
utan att växla ett ord till. Till grabbarna, säkerheten, ventilen och gänget. Där
gör det inget att han har spillt. Snacka lite om att det finns så många dumma
brudar som bara tror att världen kretsar kring dem, fast man är schysst och så.

Anna suckar av missnöje över att hon nu antagligen kommer vara tvungen att gå hem
och byta om, kanske duscha av sig lite, hitta nya fräscha kläder och värst av
allt försöka rädda skorna. Nästa gång ute ska hon hitta andra skor som det inte
gör något om öl hamnar på dem. Gummistövlar, tänker hon, och ler inombords. Hon
går till toaletten, väntar i kö och väl inne funderar hon på vart alla mogna,
vettiga och trevliga killar har tagit vägen.

Kvällen går, bandet byts ut mot housemusik vars dunkande rytmer fyller dansgolvet.
Det blir en bra kväll ute, till trots. Jens blir riktigt full till sist och
försöker tafatt ragga på några tjejer som är alltför nyktra. Anna å andra sidan
var tvungen att gå hem och byta om och fräscha upp sig och när hon väl var färdig
med det ville hon till ett lugnare ställe. Ett par SMS och en timma eller så
senare så försvann både Lisa och Anette från den krog där Jens med sina kompisar
fortfarande befann sig.

Än idag, vilket är ett tag sedan den lördagen då Jens och Anna krockade och blev
duschade med öl, har de inte setts igen, och eftersom staden de bor i är rätt stor
är chansen inte så stor att så sker igen. Faktum är, vare sig Jens eller Anna har
längre något minne av det som skedde. Snöpligt värre, men så var det. Livet, var det
sagt.
...

Som ni nu kan förstå, verkar historien inte alls ha varit något vi vanligtvis
hoppas på i en situation där en ensam kärlekstrånande pojke hittar en ensam
kärlekstrånande flicka. Är inte lagren av en lök mer likt hur en människa är, och
inte förrän vi är trygga skalar vi av oss de tåligare yttre lagren? Är det inte så
kanske, att vi ofta vandrar och vandrar och inte märker att vi redan passerat
förbi den plats vi egentligen var ämnade att stanna vid? Kanske, kanske inte.
Möjligtvis är det så att allting sker precis på det sätt som det är menat; för
hur annars skulle det kunna ske? Livet, var det sagt, bara händer, oavsett vilka
planer man kan tänkas ha, och om man ber om någonting så kanske man också måste
veta om att ta emot det när det kommer - och för den som verkligen ser så kan det
tyckas omöjligt att missa det som sker - till och med korten och stjärnorna tycks
berätta för oss vad vi ska lägga märke till!

Men, ibland kommer saker och ting emellan verkligheten och föreställningen, och om
ni, kära läsare, nu redan känner er skriven på näsan skriver jag lite till:
föreställningen om verkligheten, den kommer vi aldrig undan...men ej heller
verkligheten själv! Det är därför historien om Jens och Anna, som är helt vanliga
människor, är i mitt tycke något att komma ihåg. Vi vet aldrig vem det är som
spiller sin öl på oss, och om man kanske hade gett ett möte en chans, på ett annat
sätt, kanske historien hade varit en annan. Eller så är det så att bara en ovanlig
människa väljer att tänka så, vad vet jag?

Det är med dessa tankar och ord jag väljer att lämna er, och även om vi inte ses
igen önskar jag er lycka till och förstoppa er inte med lömska ideal som bedrar
dagens sanna stund; då skyms glimten i ögat hos den som är er hjärtevän utan att dom
själva ännu vet om det. Eller kanske inte, vad vet jag, vad vet jag...

Slut.